av Ordsken
Stormen visslar runt knuten och försöker slita loss fönstren ur karmarna.
Gardinerna fylls med luft och böljar i rummet.
Inget är stilla.
Ljuslågorna fladdrar, som om de dansade,
skuggorna de ger upphov till likaså.
I kväll får de dansa i stället för mig.