Ordsken

Tårarna blev till en rännil, en bäck, en å, en flod.
Hon stod naken i Cocytus och såg sorgen möta havet.
Solen skulle åter torka tårarna.

Kom, Lethe, viskade hon. Låt mig dricka glömska i din flod. Låt mig bli fri.
Intet svar.
För hennes ljus var kärleken.
Den glömmer inte.