av Ordsken

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara nattbrisen som minner om dina andetag mot min bara nacke.
Orden du viskade innan du somnade.

Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara plinget vid ett nytt meddelande som får hoppet att spritta till.
Det är bara breven jag inte får.

Jag har nästan glömt dig nu.
Nej.
I natt har jag inte glömt dig alls.
När tanken glömmer frågar kroppen efter dig som en envis treåring.