I natt ser jag ditt hav.
Månskenet på vågorna lyser nog också över din strand.
Jag skickar en kyss med en pappersbåt.
Till dig.
I natt ser jag ditt hav.
Månskenet på vågorna lyser nog också över din strand.
Jag skickar en kyss med en pappersbåt.
Till dig.
Vad får dig att tro att du, just du, sitter på Sanningen – patentlösningen för allt ont och alla problem? Hybris.
Jag vill ge alla barn en ficka att lägga nuets plockade stenar, snäckor, kapsyler, band och bilder i.
Och en skattkista för alla fynd.
Bokmärken. En elektronisk minnesmarkering. Långt från barndomens blommor och änglar. De jag samlade och arrangerade i album. Var är de nu?
När du sover ser jag rörelsen av dina andetag, lyssnar till dem.
Stilla.
Din närvaro gör mig trygg.
Hjärtat svämmar över av kärlek.
Jag ligger stilla, ser pulsens slag i ljumsken.
Därunder pulserar livet på ett sätt jag inte kan styra.
Ett autonomt system bortom vilja.
Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara nattbrisen som minner om dina andetag mot min bara nacke.
Orden du viskade innan du somnade.
Jag har nästan glömt dig nu.
Det är bara plinget vid ett nytt meddelande som får hoppet att spritta till.
Det är bara breven jag inte får.
Jag har nästan glömt dig nu.
Nej.
I natt har jag inte glömt dig alls.
När tanken glömmer frågar kroppen efter dig som en envis treåring.