Ordsken

Min famn är varm och öppen.
Jag jagar monstren på flykt och lär dig göra detsamma.
Men i natt söker jag en famn och en fristad undan dem.

”Du behöver inte skydda mig”, säger hon och spänner trotsigt blicken i mig.
Du tror att det är ett val?
Nej. Det är den jag är.

Lilla älskade, kunde jag med mina ord förjaga monstren,
låta dig förbli lyckligt ovetande om dem.
Monster finns. De ser ut som du och jag.

Men, lilla älskade, jag driver nattens monster på flykt med mitt ljus,
tämjer marans märr så att hon äter ur din hand.
Jag vakar över dig.

Lilla älskade, jag vill sluta dig i min famn och viska att jag alltid ska skydda dig.
Men det är bortom min vilja.
För monstren finns.

Lilla älskade, jag sveper nattens mjuka mörker runt dig,
viskar drömmar i dina öron och sjunger dig till sömns.
Jag ber en bön om trygghet.