Ordsken

I stormen en ton.
I molntäcket en glugg, en stjärna.
I mörkret ett ljus.
En tro på morgondagen.
Ett hopp.

En dans genom en färgkarta av kärlekens nyanser, med skuggor i sorgens alla färger.
Varje ljus kastar en skugga utom det i zenit.

Kärlekens baksida är saknaden. Dess motsats är likgiltigheten.

Den som vunnit nyckeln till mitt hjärta behåller för alltid ett rum.
Den jag älskar är för alltid älskad.
Hjärtat saknar förnuft.

Våra blickar möttes tvärs över rummet. Som då. Du kramade mig hårt och sade att du hade saknat mig.
Fyra ord som rev mina försvar.
Igen.

Så lätt för dig att få mig på fall. Fyra små ord skulle räcka.
Du behöver bara knacka på dörren, så öppnar jag.
Villigt.
Gång på gång.

Trots åren som gått, ett decennium utan dig, finns det ett rum i mitt hjärta som är ditt.

Vår tid är nu. Det enda vi vet är att vi har nuet.
Livet är kort, så kort. Oändligt skört.
Låt oss älska medan tid är. Låt oss leva nu.