Jag reste därifrån och fann mig själv.
Jag förändrades. Växte. Blev någon.
Men när jag kom tillbaka fann jag att allt var som förut.
Där fanns ingen plats för mig.
Den sista dansen är ännu sista chansen. Tryckaren då lamporna släcks.
Den som inte har valts får gå ensam hem.
Livets Hela havet stormar.
Så många gånger jag suttit vid min älv och sjungit ”we went down to the river” till vågornas viskande.
Ord. Ord av kärlek, ord av sorg, ord av evig skönhet som berör och ger livet mer färg, djup och ton. Tack, ni ordkonstnärer!
Kunde jag se mig som du såg mig.
Kunde du se dig som jag ser dig.
I din famn var jag tryggare,
Alltid varm nära ditt hjärta.
I dina ögon var jag vackrare,
Där var jag alltid mitt bästa jag,
Mig själv.
Ordsken 