Regnet hänger som fint dis i luften.
Jag drar handen genom det och skapar små virvlar, som på vattenytan.
Förstrött ritar jag ett hjärta i dimman och ser det skingras för en vindpust.
Kärlek fyller varje droppe. Tusen och åter tusen små pussar.
Fåglarna sjunger vackrast när inte alla lyssnar.
Mitt land omges inte av gränser. Det jag råder över är jorden jag trampar, marken jag vandrar, men jag besitter ingen världslig makt.
Ändå längtar jag, ändå sjunger mitt blod för det land som ligger utanför tid och rum. The voice ever calling me home.
Sång: My Land med Secret Garden och Espen Grjotheim.
Jag balanserar lätt mellan dag och natt, tänder lyktor för de vilsna och rädda i natten, smeker den sorgsnes kind och sår skratt i drömmen.
Ordsken 