Ordsken

För var dag växer sig törnrossnåren mot udden tätare.
Som förseglade den sig för oss, slöt sig om sig själv och sin eviga sommar.

Kanske borde jag tränga mig genom snåren medan tid är, och stanna kvar där på andra sidan.
Evig sommar, vågor som alltid slår mot stranden.

Men min plats är här, där jag njuter sommar för att dess tid är begränsad.
Och jag har nyckeln till den hemliga vägen genom rosensnåren.