I kvällsbrisen blandas flöjttoner med schersminens doft och mitt gnolande.
En lätt melodi till kvällens dans.
Lätt som fjärilens lek.
Molnridån glider långsamt åt sidan och himlen ler ännu ljust, trots att solen sedan länge har gått ner.
Juni vakar in juli.
En extra sekund. En. Ett ögonblick av evighet. Jag hade velat föreviga den med en kyss.
Plötsligt doftar kvällen av regn på solvarm hud och blommor.
Varmt och rent.
Lika plötsligt lyser solen fram mellan molnen.
Efter regnet.
Varje gång hon betraktade bilden av sig själv i spegeln undrade hon vad han såg.
Vad de såg.
En sak visste hon: De såg inte henne.
Hon var den beundrade, den på piedestal satta och upphöjda.
Tills hon visade vem hon var och krossade deras bild.
Var det hennes fel?
Snabbt flyende skyar passerar framför solen. Deras skuggor ilar över marken som lekande molnvesslor. Skugglek. Sollek. Sommarlek.
Ordsken 