Jag rusade från träd till träd för att slippa regnet, stod en stund och väntade. Bestämde mig. Jag tog skorna i handen och sprang hemåt.
I ett ljumt sommarregn, med åskan mullrade på avstånd, dansade jag i vattnet på gatan. En piruett, ett hopp, lite regnstepp i pölarna. Lycka.
Att dansa i regnet på stenöknens gator, där de andra hukar inomhus. Att breda ut armarna, vända ansiktet mot himlen och omfamna världen. Liv.
Ögonblick som dessa är fyllda av den allra mest silverskimrande, lysande lycka. Bubblor av tusenfaldigt, intensivt liv.
Ordsken 