Ordsken

Jag vet var räven har sitt gryt och var ejdern gömmer sitt plockade dun.
Jag möter hindens blick och springer lätt vid vargens sida.

Jag har sett korparna leka högt över borgruinen.
Jag matar fladdermössen med flygfän i natten – ser dem ljudlöst dyka och aldrig missa.

Jag vet var svärdsliljorna växer högst och när den rödaste rosen slår ut,
den som fyller natten med doft av tidlös dröm och nostalgi.

Jag vet vad drömmarna vävs av och var marans märrar stampar i sina spiltor.

Jag har sett hjorten falla med en pil genom strupen, resa sig som en man och buga åt jägarinnan.

Jag har gömt nyckeln till mitt hjärtas trädgård i gärdsmygens övergivna bo.
Finn den så skall grinden ljudlöst glida upp bakom törnsnåren.

Kommer du till mig med rent hjärta och klar blick och vågar följa mig, så får du komma med mig.
Behaga mig, så skall jag behaga dig.

”Snurra min jord, låt mig följa med dig…”
Nej, snurra utan mig.
Jag dansar min egen dans, utan ditt snurrande.
Du gör mig yr.

Jag lämnar vägen för stigen, och stigen för det mjuka gräset.
Där sätter jag lätta fotspår som snabbt försvinner.
Följ mig på min doft!

I natt kastar Drömmens skepp ankar på Evighetens hav.
Natten samlar mjuka segel och breder dem till skydd över människobarnen.

Be aldrig om ursäkt för det du är bra på.
Var stolt.
Låt världen lysas upp av ditt ljus.