Jag vek ihop minnena och gömde dem längst inne i garderoben.
Men när jag öppnade för att ta fram sommarkläderna satt din doft i allt.
Hjärtat som är fullt av kärlek får inga rynkor. Åren går det dock inte spårlöst förbi.
Det slår klarare, djupare, ärligare i sin kärlek.
Vem väljer stegen i din dans?
Aldrig är jag helare än då.
Aldrig är jag mer främmande ändå.
Jag är inte av den här världen.
Jag reder mig en bädd på ängen, med maskrosdun som kudde. Stolta lupiner vaktar mig i natten medan blåklockorna pinglar mig till sömns.
Ordsken 