Ordsken

Musik som får min själs strängar att vibrera.
Musik som rör vid min själ som du rör vid mig.

Lätta toner, en vemodig violin som smeker själen. Tonerna lyfter och dansar i mörkret, blandas med rökelseslingorna.

Om det inte finns rum för magi i ditt liv finns det inte rum för mig.
Jag blir aldrig världslig. Jag ser genom verklighetens dimslöjor.

Kärleken har inget skyddsnät.

Du ger mig svindel.
Jag ser in i dina ögon och hisnar.
Du rör vid mig och motståndet faller.
Liksom jag.

Jag ger inga andra chanser.
Ändå… När du knackar på min dörr så kommer jag att släppa in dig.
Du kommer att le och få mig att falla.

Hon tar hans hand, leder honom mjukt till gläntan där månljuset gör natten silvervit.
Hennes beröring är som svalkande vatten.

Räds icke Natten.
Ömt famnar hon dig.
Ta emot hennes kyss på din hjässa.
Hon tänder tusen små bloss på väg mot dagen.

En klippa vid vattnet. En varm famn att luta mig mot. Tystnad. Närhet. Frid. Himlen mörknar och en efter en gör stjärnorna oss sällskap.

Mina klackar i snabba, lätta steg mot stenläggningen.
Ett ljud jag älskar.
Så kvinnligt.

Jag rör mig vant i klackar.
Men jag dansar hellre barfota över äng och strand, på varma gator.
Barfotabarn i stenöknen.