Du människobarn, född under en ensam stjärna. Om jag kunde visa hur jag ser dig, hur din stjärna lyser starkare än andras. Du lilla älskade.
Älskade människobarn, vem håller om dig i natten? Vem stryker dig över kinden och viskar drömmar över din kudde?
Hon vänder sig på sidan och låter kudden svälja gråten. Så liten i mörkret. Så liten i en alltför stor säng. Så liten för så stora känslor.
Jag kryper närmare och känner din kropp mot min, din andedräkt mot mitt hår. Nattens sista ord kittlar mig ömt i nacken.
När hon kommer mot dig i natt ser du bara lysande ögon och ett varmt leende. Hon är varm. Om du behagar henne. Om du smakar henne.