Ordsken

Där orden bildar danser, bilder, toner…

Du människobarn, född under en ensam stjärna. Om jag kunde visa hur jag ser dig, hur din stjärna lyser starkare än andras. Du lilla älskade.

Älskade människobarn, vem håller om dig i natten? Vem stryker dig över kinden och viskar drömmar över din kudde?

Hon vänder sig på sidan och låter kudden svälja gråten. Så liten i mörkret. Så liten i en alltför stor säng. Så liten för så stora känslor.

Jag kryper närmare och känner din kropp mot min, din andedräkt mot mitt hår. Nattens sista ord kittlar mig ömt i nacken.

När hon kommer mot dig i natt ser du bara lysande ögon och ett varmt leende. Hon är varm. Om du behagar henne. Om du smakar henne.