Ordsken

Jag älskar hur vi löser upp tid och rum.

Jag vaknar naken, insvept i lakanet. Genom fönstret kikar en solstråle. Det är som om den säger: Den är här nu. Sommaren du väntat på. Kom!

Hon tänkte ”jag kommer aldrig älska igen”, men sade det inte.
För hon visste.
Hon skulle älska igen. Men aldrig på samma sätt.