av Ordsken
Så stänger jag dörren bakom mig. Kapar förtöjningen och är fri att segla iväg. Men stannar till. Friheten förlamar snarare än berusar.
Tanken slår mig: Borde jag kapa alla band? Bryta upp, ge mig av utan ord, utan ny adress? Kunde jag? Vill jag?