Ordsken

Så stänger jag dörren bakom mig. Kapar förtöjningen och är fri att segla iväg. Men stannar till. Friheten förlamar snarare än berusar.

Tanken slår mig: Borde jag kapa alla band? Bryta upp, ge mig av utan ord, utan ny adress? Kunde jag? Vill jag?

Jag läser de sista orden, avslutar ett kapitel. Nästa kapitel är oskrivet, jag kan inte läsa i förväg.
Historien skrivs medan den sker.