Ordsken

Jag bredde ut mitt inre på en duk och visade upp. Folket kastade ointresserade blickar på det. Någon fnös ”Det är bara kattguld.”

Kattguld? Mitt inre glimmar av stjärnljus och månstrålar, av solblänk på vågor. Det är långt dyrare än platina och diamanter.

Jag visade min själ. Folket tog bitar och lämnade tillbaka dem solkiga och fläckade. Allt jag begärde var något tillbaka. De prutade.

Jag gav av min själ men fick den trampad och sliten. Nu vet jag bättre.
Nu får blott den som vet att rätt uppskatta stjärnljus och månsken.