av Ordsken
Bland fjolårslöven fann jag en nyckel. Nyckeln till mitt hjärta. Den jag trodde du bar nära ditt.
Du måste ha tappat den när du gick.
Jag torkade av nyckeln och hängde den i syrenbusken, så att du hittar den när du kommer tillbaka.
Dörren är inte låst, men nyckeln är din.
Någonstans vet jag: du kommer inte tillbaka. Du ser dig aldrig om.
Men det var dig jag gav nyckeln. De andra får snällt knacka på.
Med ett hjärta som en hoppfull sommarkatt.