Ordsken

Dikterna du skrev till mig är kvar, väl bevarade. Dina kort likaså.
Brottstycken ur kärlekens sång.

Jag pratade med dig igår. Jag känner inte det jag brukade känna. Jag minns knappt hur du brukade får mig att känna. För en evighet sedan.

Min kropp har glömt dig. Mitt hjärta minns dig med värme. Vi kan fortfarande skratta som förr, men du känner mig inte längre.

Var du den stora kärleken? Den jag förlorade för att jag inte kunde bli älskad? Nej. Det finns inte en största kärlek, bara stora kärlekar.

Ord kan rädda en dag, ord som går in i hjärtat och lyser upp inifrån när mörkret sänkt sig.
Ord som säger mer än hjärtan.

Somnade jag i natt för att inte vakna, så var jag ändå lycklig. Jag har älskat, jag har smakat åtrå, jag har sett korparna leka högt i skyn.

Jag är inte färdig. Min hunger är ännu inte stillad. Jag söker ännu den Älskade. Men jag har druckit ur lyckans bägare. Det är stort.

Själens längtan.
Fjärilsfladder i en alltför trång glaskupa.