Ordsken

Jag gav dig mitt hjärta och mitt liv. Det du gav mig var dunster och hägringar. Jag var ännu så ung.

När solen gick i moln såg jag det med ens så klart. Jag hade bländats av dess ljus i tron att det var ditt. Du var inte den jag sökte.

Inför lögnens ansikte var jag maktlös. Bakom dina ögon fanns inte ett djup, utan en själlöshet. Den du sökte fylla med min själ.

En dag lämnade jag dig så, klädde mig tyst, kysste dig ömt farväl och gick. Du frågade aldrig efter mig. Saknade du mig ens?

Jag var ännu ung, men hjärtat vet ingen ålder. Jag längtar än. Vandrar vidare mot den älskade.

Den älskade har flera gånger korsat min väg. En gång möts jag av den som längtar efter mig. Den som skulle sakna. Där får jag stanna.