av Ordsken
Hon lägger kinden mot träet, lutar pannan mot rutan och låter tårarna falla. Blickar tomt mot horisonten. En evighet utan tröst. Utan nåd.
Hon lägger kinden mot träet, lutar pannan mot rutan och låter tårarna falla. Blickar tomt mot horisonten. En evighet utan tröst. Utan nåd.