Ordsken

Jag är här. Alltid här. Vandrar samma stigar som du, under samma sol och måne. Och ändå är jag någon helt annanstans.

Jag vandrar på stigar bortom de av många fötter trampade, i en skog där trädens sus berättar sagor och månen ger vågorna silverkam.

I min skog finns huldran och näcken, älvorna dansar i gryningsljuset och hjorten som fälls av jägaren reser sig som man och bugar åt henne.

I strandens snäckor hör du evigheten och de svunna själarnas sång. Här finns det du blott anar, likt ekon av en dröm. Tills du vill se.

Jag vandrar på samma stigar som du, din himmel är också mitt tak. Men jag rör mig bortom tid och rum. Evigheten speglad i daggdroppen.