Ordsken

Dina ord finns gömda i mitt minne.
Likt små gömda lappar, väl återlästa men som aldrig faller sönder.

Jag vaknar med din röst i mitt öra, som hade du viskat något till mig innan drömmen skingrades.

Jag vaknar med din doft färsk i minnet, som fanns den alltjämt på mina händer och i mitt hår.

Jag vaknar med känslan av din hud mot min, din hand på mitt bröst, min hand mot ditt kön, din tunga mot mitt. Var du just här?

Jag vaknar med nykyssta läppar. Men du är inte här. Än.