Ordsken

Jag tycker om hur du ser på mig, när våra blickar möts i samförstånd, i vild åtrå. Jag tycker om att med glimmande ögon leda dig till mig.

Under din blick faller maskerna, likt plaggen jag villigt plockar av mig. I din blick är jag inte så hård. Den får mig att mjukna, vakna.

I din blick är jag stark och vacker, vild och fri. På jakt. Viljornas lek. Aldrig kaninen inför kobrans ögon, aldrig jagad. Aldrig svag.

Jag går före dig uppför trappan. Jag njuter av att känna din blick på mig, röra mig i dess ljus. Aldrig mera sinnlig än i din blick.

Du lyfter blicken och möter min. Dimmigt, nära extasens höjder, ser jag dig. Vad jag älskar det du gör. Hur du ser på mig. Det jag ser.

När så all världens bojor har kastats av och vilda, mörka ögon möts, slukar och famnar varandra… Aldrig är jag friare än i din blick.

Jag tycker om hur du ser på mig. Den älskades blickar. Aldrig är jag mera kvinna, mer levande, sinnlig, närvarande, vild än i din blick.