Ordsken

Dina läppar mot mitt bröst, tungan som leker med den styvnande vårtan, tänder en eld inom mig. Benen bär mig inte längre.

Jag skriver den älskades namn på tusen löv i vinden, viskar det på månskärans strålar.

”Kom, du som väntar mig. Jag är på väg.”