Ordsken

Morgonsolen tränger sig in genom gardinen, strålar som leker över din sovande rygg. Du är vacker när du sover.
Jag låter fingertopparna lätt följa solstrålarnas spår över din breda rygg, stryker över den, lite, lite hårdare över musklerna.

Du vänder dig om, ännu halvt i sömnen, och drar mig till dig. Jag smyger in i din famn, min rygg mot ditt bröst. Nära. Tryggt.
Dina andetag mot mitt hår, som kunde du andas in min doft. Och din doft som vilar runt mig, den som alltid väcker mig.

Din hand smeker mitt bröst, tummens lätta rörelser är som syre på glöden som alltid brinner i mig…
Jag trycker försiktigt rumpan mot ditt sköte, och känner hur även du vaknar. En välkommen, eggande styvhet mot mina skinkor.

Jag hör dig dra efter andan när jag svankar lite extra mot dig. Leende vrider jag på huvudet och viskar god morgon. Långt senare går vi upp.