Ordsken

Jag fruktar inte Döden. Den är mig väl bekant. När den kommer för mig, när min tid är ute, kommer jag att välkomna den.

En dag löser värmen de många tyglagrens bojor och jag får gå ut barbent och bararmad och låta solen kyssa fräknar på min näsa. Snart!

Liv i stadsöknen. Maskrosens bladrosetter vid husväggar, små gräsax och blommor i gatstensfogarna, sälgens videungar.
Se dig omkring!

Känslan. Av att tiden, när den rinner ut, rinner ut i sanden. Planerna som aldrig blev, drömmarna som glömdes bort, livet som aldrig levdes.