Det förflutnas karta finns för evigt ristad i mitt minne. Vägen hit känner jag. Vägen vidare är mig en gåta. Den kartan ritas i nuet.
Jag kan inte växa i min skugga.
Ibland kan ett ord vara ett för mycket.
Jag öppnade mitt hjärta. Du tog emot min värme men allt du lämnade var en gifttagg.
Jag önskar att jag kunde hugga dig i ryggen med den.
Jag går barfota genom skogsbrynet till stranden. Båten väntar redan på mig. Jag ger färjkarlen en kyss och vi glider ut i natten.
Vi färdas tysta över månbelyst, silverglittrande vatten. På avstånd hörs lommens sorgsna skri. Nattens sångfågel. Den är mitt tecken.
Med en rörelse lyfter jag slöjan mellan världarna. Stjärnorna är plötsligt närmare, lätta dimslöjor smeker oss. Vi färdas mot Drömmarnas ö.
Ordsken 