Ordsken

Plötsligt sveper en kall vind om mig. Natten är med ens mörkare, stjärnorna lyser oändligt avlägsna. Jag är med ens ensam på ön.

Men inte ensam. Inom mig finns mer. Jag måste stiga in i min kraft. Vara. Lys mig hem, nu.

Till @Vemodig

Du är musik och dina sånger sjungs i andra världar än vår. Dina sånger håller det förflutna vid liv och väcker det som slumrat.

Ibland när du sover ligger jag och lyssnar till dina andetag. Så trygga. Jag andas in din doft. Kysser försiktigt din virvel i nacken.

Med dimman som en mjuk filt runt huset låter jag sömnen sänka sig.
Kom, drömmens ryttarinna!
Stanna för mig och låt oss rida genom natten.