Ordsken

Ta mig mot muren i den hemliga trädgården.
Omslingrade, medan solen kysser dig i nacken.
Levande.

En solstråle genom gardinen väcker livslusten.
Så som vi väcker varandra.
Nakna. Nära. Njutningsfullt.

Jag stryker över din kind, kysser dig lätt.
Kryper nära och formar min kropp efter din.
Du smeker mig närmare. Jag svarar.
Stämsång.

Händer mot hud.
Kyssar. Andetag. En blick.
Ta mig.
Två hjärtans yra dans. Kroppar som vibrerar i takt.
Ett darrande crescendo. Utan ett ord.

Idag lyser jag bara svagt. Dansen är över och sången har tystnat. Idag syns jag inte längre, annat än för den som ser mer än andra.

I kväll söker jag en ledstjärna, men dimman sluter sig tät och inga ljus syns. Jag är inte vilse i mörkret; jag hittar bara inte ut just nu.

I natt kryper jag ihop under en gran, drar upp mossan till hakan och somnar medan överblivna regndroppar droppar från träden runt omkring.

I natt låter jag mig vaggas till sömns av vindens sus och vaknar till linneornas spröda klang av att en solstråle kittlar mig på näsan.