Ordsken

Jag trodde på dig. På dina ord. Jag ville tro på dig, ville att du skulle vara den du sade att du var. Jag tror inte längre.

Jag synade ditt spel, såg bakom masken. Du ville bli sedd men inte genomskådad. Inte Sedd. Jag förstod inte det. Jag spelade inte.

Kanske ville du vara mer än vad du är. Kanske lovade du mer än vad du kunde hålla. Kanske borde du lära dig ta ansvar.

I ett slag berövade du mig något jag länge kämpat för att återvinna. Du ”gjorde fel”, ryckte på axlarna och gick. Jag måste leva med det.

Du har gått vidare. Du skrattar och sjunger igen, som om inget hänt. Du ser inte vad du lämnade efter dig.

Tack vare dig väljer jag åter ensamhet före tillit. Nu blir ingen insläppt.