av Ordsken

Jag blickar ut på månens skära, niger i tanken inför den om att den då den bleknar på den långa nattens himmel och solen stiger, då skall den peka på dig.

Jag önskar till nymånen att finna den Älskade, att den Älskade finner mig. Att våra vägar till slut korsas.

Men i kväll är hoppet och stjärnorna svaga bakom dimslöjor och sorgens famn ändock trygg. Det finns en tid för sorg. Må den vara över snart.