Om jag kunde vrida klockan tillbaka. Då hade jag inte öppnat mitt hjärta för dig. Inte litat på dig. Inte haft ett öppet sår efter dig.
Ett spel. Ett verktyg. Var det allt jag var?
Ska du förstöra en natt till? Ska taggen inte värka ut någon gång? Än ser jag ingen läkning. Och ingen kan förstå vidden av det som hände.
Ibland tycks du mig blind för din storhet, det ljus du sprider, den verkan du har.
Om jag kunde hålla upp en spegel som visade den jag ser.
Jag vill andas, leva, sjunga, dansa, skriva, tala, drömma kärlek. Livets puls och mening, hjärtats slag, dagens sol och nattens stjärnor.
Gäckande älva,
dansar i virvlande ljus.
Lätt som en solkatt.
En underfundig blick, glittrande ögon. Ett lurigt, varmt leende.
Jag möter min blick i spegeln och säger ”God morgon, min sköna.”
Ordsken 