Ordsken

När det som varit plötsligt breder ut sig, fyller upp nuet och blockerar sikten mot framtiden är det dags att lägga saker på rätt plats.

De som dör stannar i växten. Vi minns dem alltid som de var.
De förlorade levande förändras i ljuset av sina gärningar.

Våren tittade förbi. En hastig blinkning, en flirt som tinade en frusen själ. Men den försvann igen. Jag fryser. Känner mig snuvad. Snuvig.

Jag gav dig en blomma.
Du beundrade den, plockade av blombladen och slängde den sedan från dig.
Du sörjer blomman, men glömde mig.

För blinda ögon. För döva öron. Går spårlöst, obemärkt förbi.

Stundtals hatar jag dig för vad du gjorde mot mig. Vad du fortfarande gör.
Men i din värld är det dig det är synd om.