Ur hjärtats djup stiger en sång till den älskade:
”Jag älskade dig innan jag kände dig, och jag kände dig långt innan vi möttes. Våra vägar korsades långt innan vi fanns. Det var alltid du.”
Jag plockar längtans blå blomma och sätter i mitt hår.
Du sover än. Jag tycker om att se dig sova. Jag ligger nära, drar in din doft, din värme och sparar dem. Mina andetag mot ditt bröst. Med fingret ritar jag dina drag; ögonbrynens välvning, den raka näsan, käklinjen, dina läppars mjuka båge. Jag ritar dig för min inre bild. Jag hör att du börjar vakna. Drar dig försiktigt ur sömnen med lätta kyssar längs din hals, lockande smekningar. Möter din blick.
God morgon.
Ordsken 