Ordsken

Jag träder min dans i ljus och mörker, dansar på lätta fötter över mossbelupna marker och solvarma klippor, ylar i djupaste sorg i natten.

Jag rider genom dag och natt på Rhiannons vita märr. Likt Gudinnan som valt mig till sin kan jag inte fångas, bara ge mig själv.

Försöker du fånga mig kommer jag att gäckande undfly dig, som en hägring. Jag glider mellan fingrarna likt rök och dimma.

Ber du mig stanna för dig, så stannar jag. Ber du mig stanna för alltid är jag din.

På mitt sätt.

Då kommer jag alltid tillbaka.